En ny termin har startat och det känns som att det är dags för en presentation av ledarna som vi har här i Teatergruppen Showtajm. Näst på tur är Joacim som är ledare för föreningens grupper och som även sitter som ordförande i styrelsen.
Hur ser din teaterhistoria ut?
Jag började faktiskt med teater av en ren slump. Konstigt tycker kanske många, men det var tack vare min bror. Han har alltid varit teaterintresserad och studerade på teaterhögskola under en tid och jag var alltid och såg hans föreställningar och jag blev väldigt inspirerad av honom. Jag tänkte att jag också ville göra någon föreställning inför publik, jag ville vara den som gjorde att man kände alla de känslor jag en gång kände när jag var på en av hans föreställningar vid namn ”Klättrarens röda öron”. Tråkigt nog för mig så hade jag en extrem scenskräck, så det var ju kanske inte optimalt att börja med teater då, så jag lade den idén på hyllan tills vidare.
Åren gick och jag fortsatte att titta på min brors olika uppsättningar och allt han var med i. Under en sommar så var jag och tittade på en musikal som han var med i och blev helt hooked. Jag var och såg denna föreställning så många gånger att jag tappade räkningen. Jag åkte med min bror i princip varje gång han skulle ut och ha föreställning och tittade lika spänt varje gång. Året efter skulle denna musikal sättas upp igen och jag kände att nu var det dags. Jag skulle vara med, jag frågade och jag fick vara med som statist. Jag stormtrivdes med detta och tyckte varje gång var roligare än den förra och jag fick många nya vänner och kontakter som jag aldrig träffat tidigare.
Jag var med i denna musikal tre gånger i följd varav jag den sista gången blev tillfrågad om jag ville vara en av huvudrollerna. Jag tyckte det var extremt spännande och utmanande att få ta en av huvudrollerna. Jag hade ju fortfarande en hel del scenskräck kvar, och nu skulle alla helt plötsligt ha fokus på mig och jag skulle dessutom sjunga!? Herregud, tänkte jag, hur ska detta gå? Men det gick bra. Klart man var nervös, men jag kämpade på och det gick superbra.
På den vägen kom jag in i teaterns värld, jag har inte medverkat i några föreställningar på ett tag nu, men det känns okej. Nu får jag istället min dos av teater genom att vara med och driva Teatergruppen Showtajms grupper.
Vad är det roligaste med att vara ledare?
Det absolut roligast med att vara en av ledarna är att man hela tiden får vara med och se hur våra deltagare i våra grupper utvecklas. Jag vet att jag säger det ofta och till alla som jag pratar med kring vår verksamhet, men jag tycker verkligen att det är helt underbart att se. Vi har sett i princip alla olika typer av karaktärer och personligheter i våra deltagare, allt från superblyga och nästan lite rädda till de som är otroligt framåt. Det är då roligt att se vilken utvecklig de gör på en personlig nivå. De som är lite blyga träder fram och är helt plötsligt de som pratar mest och vill hela tiden lära sig nya saker, och de som varit otroligt framåt fortsätter att vara det men ger samtidigt plats till flera på scen och det är en väldigt viktig del i teatern, att alla får synas lika mycket.
Vad är det roligaste med teater?
Teater är ett så otroligt brett begrepp och det återspeglar sig verkligen i vad man kan göra. Vem som helst kan verkligen bli precis vem som helst i teaterns värld. Tänk vad mycket man kan göra med tex bara ett skohorn, är det ett svärd eller är det en käpp? Det är bara upp till dig som utövare att visa vad du vill göra med objektet i din hand och lyckas man förmedla det på rätt sätt kan man göra många olika improvisationsscener med i princip ingen rekvisita alls. Det är något som jag tycker är väldigt underhållande, speciellt att se hur andra gör för att visa samma sak. Alla gör vi på olika sätt för att visa något, se bara hur det kan bli när man gör charader.
Vad är ditt roligaste teaterminne?
Oj måste jag välja? Det finns ju så väldigt mycket roligt jag skulle kunna rabbla upp men om jag måste välja så skulle jag absolut säga att tiden som jag var med i musikalen var den absolut bästa, varje träning fram till uppsättning och varje föreställning vi hade var alltid så rolig. Alla trevliga människor och kompisar man fick träffa varje gång. Det var alltid en fröjd att åka till repetitionerna och jag längtade direkt efter nästa tillfälle så fort jag gick där ifrån. Det kändes som att alla var en stor familj och alla var alltid lika trevliga och hjälpsamma, det var verkligen det bästa med den uppsättningen.